Om hårdare tag i skolan.

Idag läste jag en debattartikel om skolan i Aftonbladet (vilken jag följer med varierande intresse tillsammans med DN, SvD och Expressen, vilket ter sig iaf för mig som en bra blandning av liberal självgodhet, konservativa nojor och kvällstidningssnask). Den finns här, om någon skulle vara intresserad av att läsa debattartikeln. Hursomhelst är mitt syfte inte att specifikt kritisera debattartikeln utan snarare att kritisera kraven på hårdare tag i skolan och tron på att hårdare tag kommer att förvandla alla elever till välartade MVG-studenter redo att bli den där fiina civilingenjören.

I min kritik kommer jag att använda en teori från symbolisk interaktionism (vilken jag egentligen inte gillar, för lite strukturer i mitt tycke, men den har vissa förtjänster) som kallas stämplingsteorin. Stämplingsteorin är känd från debatten om kriminalitet, och utgår enklast uttryck, från att: "Definera en människa som en avvikare och han blir det!" (Månson (red.), s. 173). Avvikelsen är relationell, enligt stämplingsteorin, dvs. det är alltid så att ett beteende stämplas av en individ/grupp med makt, som avvikande. Det är också så att avvikelse är en process (enligt senare forskning bl.a. Becker och som är både kollektiv och individuell), där man blir avvikare eller snarare skapas som avvikare. Det som är viktigt är självuppfattning hos avvikaren. Uppfattar han sig själv som en avvikare? Genom just denna uppfattning av sig själv som avvikare, kan avvikaren gå in grupper som består av avvikare med samma avvikelse, och därmed även skapa en god identitet till trots sin avvikelse, som saknar en negativ anslag i gruppen (eller t.o.m. ha en positiv anslag, se hyllandet av brottslighet i vissa grupper eller avståndstagandet från det "normala" samhället i t.ex. subkulturer som 70-talspunken, där det "normala" samhället bespottas). Det här kan vara en förklaring till varför sanktioner är så dåliga på att "normalisera" avvikaren. Givetvis ligger det en maktaspekt i detta, genom att det är någon som stämplar någon som avvikare och därmed även något negativt. (Månson (red.), s. 172-176)

Jag kommer att prata om två typer av avvikelse eller avvikande roller (man kan säkert hitta flera): den lågpresterande och den bråkige. Dessa två roller kan flyta ihop och man kan vara i bägge två, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Den lågpresterande är den som presterar dåligt i skolan och får exempelvis dåliga betyg och låga provresultat. Den bråkige är den som bråkar och stör i klassen. Om vi ser avvikandet som en process (både kollektiv och individuell), då ser vi också faran med att ha hårdare tag. Om den avvikande skapas genom stämpling av en individ med makt (i det enskilda klassen kan man se den avvikande som exempelvis den lågpresterande eleven och makthavaren som läraren) så blir det givetvis farligt att ha alltför tidiga betyg (sedan dessa har, i dagens samhälle, en nästan vetenskaplig status) eftersom dessa bekräftar eleven som att denne saknar kunskap och att detta beror på dennes individuella prestation (detta p.g.a. av att betyg är till för att mäta individuell kunnande och därmed också till viss del dennes individuella prestation). Själva bedömandet blir ett sätt att indela klassen i de lågpresterande, de medelpresterande och de högpresterande, och läraren kommer att bemöta eleven på olika sätt utifrån denna klassificiering och därmed kommer hon/han också att befästa elevens självuppfattning som lågpresterande (liksom tidiga betyg och prov. Om elevens självuppfattning blir att man är lågpresterande, så blir man också lågpresterande (återigen från symbolisk interaktionism, thomasteoremet, "Om människor definierar situationerna som verkliga blir de också verkliga dess konsekvenser", dvs. beroende på hur man uppfattar verkligheten (och därmed även sig själv) så kommer man att agera utifrån denna verklighet. (Trost och Levin, s. 12)). Enkelt uttryckt: om man känner sig dum, så kommer man knappast att försöka göra något smart. Thomas Scheff hade en tes i sin bok "Being Mentally Ill" (handlar om hur schizofreni kan skapas av sociala förhållanden, och vilken jag endast läst en kort sammanfattning av) som kan beskrivas så här: "Att en gång ha blivit betecknad som schizofren är den viktigaste enskilda orsaken till fortsatt schizofreni!" (Månson (red.) s. 175). Jag tycker att man kan göra en viss liknelse till den lågpresterande eleven: "Att en gång få IG är en av de viktigaste orsakerna till att man fortsätter att få IG:n".

Allt detta innebär att specialgrupper (där man urskiljer elever från gruppen och därmed tydligt visar att deras kunskaper och förståelse i detta ämne, är under det normala, dvs. de är dumma i detta ämne), utökad skolgång, tidiga prov, tidiga betyg och överhuvudtaget tidiga bedömanden och mätningar har en inbyggd farlighet, genom att de kan definiera eleven som lågpresterande och få eleven själv att definiera sig som lågpresterande, och därmed kanske ge upp helt på skolarbetet ("jag är för dum för skolan") och förbli lågpresterande. Vi kan givetvis inte vara utan dessa metoder i skolan (givetvis måste man mäta elevernas kunskap då och då, för att kunna bedriva en effektiv undervisning), men vi måste tänka över de noggrant och vara försiktiga med användandet av dessa metoder. Om vi dessutom hierarkiserar klassen efter kunnande (exempelvis de "begåvade" eleverna får ingå specialgrupper för de bättre eleverna), så finns det än större risk att de lågpresterande förblir lågpresterande, eftersom nu skiljer de sig inte bara från majoriteten, utan de står lägst i en hierarki, där de "normala" och de "begåvade" står ovanför. Detta har också sina konsekvenser för de "normala" eleverna, eftersom de kan, i sin tur, definiera sig själv som medelmåttor som aldrig kommer att kunna nå upp till de "begåvades" nivå, och därmed håller sig själva kvar på en medelmåttig nivå (även om det skulle vara möjligt för dem att höja sig).

Jaja, nu får det vara slut, även om det inte blev något om den bråkige eleven. Henne/Honom får vi ta någon annan gång.

/Mvh.
Tony K.

Källor:
"Moderna samhällsteorier - Traditioner, riktningar, teoretiker", Sjätte upplagan, Per Månson (red.), Prisma, Stockholm 2004
"Att förstå vardagen - med ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv", Andra upplagan, Jan Trost och Irene Levin, Studentlitteratur, Lund 1999

Dagens gissa-låtens-namn-och-gruppens-namn-utifrån-snutt-av-låttext-tävlingen-utan-något-pris-mer-än-den-sunkiga-äran:

"Happines has a smell I inhale like a drug done in a darkened hall or a bathroom
stall with a friend or a man with a hard-on
I feed my own face when I soon crave a taste of the neck of a boy who wears eau
de toilette and shaves every day and behaves well in department stores"