Jepp, det kändes som att det var dags att göra ett nytt försök med bloggrejen. Första ämnet ut, är damhandboll. Som säkerligen inte alla vet, så pågår i detta nu ett EM: nämligen EM i damhandboll, och detta sker dessutom på svensk mark. Eftersom handboll är en av de sporter som jag följer i princip när det går bra för Sverige (idrottsmasochism har jag förövrigt nog av i de sporter jag verkligen följer, jag hejar ju trots allt på Charlton, Luleå och Pittsburgh, så jag anser att jag har viss rätt att vara medgångssupporter, även om det har ljusnat på sistone) så har jag inte alls följt med i damhandbollen - eftersom Sverige har varit...mindre bra, om vi säger så. Men till skillnad från herrhandbollen, som verkar vara ute på ökenvandring och som nu verkar få nöja sig med att stå på pallen i Statoil World Cup (nu när man inte är kvalificerade till det riktiga VM:et...och det här var ett lag som vann silver i OS i Sydney!), så har damlaget en uppgåendekurva, även om man har vunnit en, och torskat två, så har man iaf gått vidare till nästa grupp.
Hursomhelst så var det inte det här inlägget skulle handla om, utan om jämställdhet och damhandboll. Förmodligen har damhandbollslandslaget drabbats, som alla andra damlandslag, av sexism och ojämlikhet i den patriakala värld som idrotten givetvis är. Det jag tänker ta upp är en situation där damhandbollslaget behandlas lika som herrhandbollslaget, men situationen blir ändå ojämställd. Det här läste jag i Johan Esks sportkrönika häromdagen:
Intresseboomen gjorde att det nu är fler flicklag än pojklag i Sverige men högst upp finns doften av Korpen kvar när man vet att spelare i laget förlorar på att spela EM på hemmaplan. Enligt Göteborgs-Posten kommer EM att kosta målvakten Jessica Aronsson 4.000 kronor om laget finns kvar in i nästa vecka.
När jag pratade med Arne Elofsson, tf ordföranden i Svenska handbollförbundet, sade han att herrlandslaget får samma dagsersättning. Skillnaden är att de spelarna inte har jobb de måste ta ledigt från. Damerna som är proffs i Norge och Danmark lever också i en annan ekonomisk verklighet.
Således betalar handbollsförbundet samma dagsersättning till både kvinnliga och manliga landslagsspelare, men på grund av att många kvinnliga landslagsspelare inte har samma ekonomiska villkor vanligtvis som manliga, så innebär det att kvinnor drabbas i grunden hårdare än männen, av den här "jämlika" betalningen (det finns många andra exempel på detta i samhället, där något som ser ut som ett "jämlikt" handlande). Slutsatsen blir att det är viktigt att ta hänsyn till sammanhanget om man verkligen strävar efter jämställdhet, samt att handbollsförbundet bör gå efter principen att inga spelare ska förlora pengar på att ställa upp för Sverige - en verkligt jämställd princip, för så är det ju för herrar. Lämpligtvis kan detta ske genom att betala ut mer till landslagskvinnor eftersom handbollsförbundet förmodligen har det snärjt med pengar, det har dom alltid dom där idrottsförbunden, och vill därför ha mest jämställdhet per krona, antar jag.
Iövrigt: Luleå vann i sudden, 2-1, mot hatlaget nr.1: Färjestad. Alltid skönt, även om vi borde ha knäckt dem på ordinarie matchtid. Dock en jävulskt bra defensivt prestation, speciellt med tanke på att tre av våra fyra bra backar var borta, och resten är...mindre bra (utom möjligtvis Ågi), även om Savilathi-Nagander var bra (snubben fördubblade nästan sin poängskörd i Elitserien, med sin 2 p., han har nu fem poäng på hela sin två-åriga Elitseriekarriär). Charlton förnedrades borta mot Tottenham med 5-1. Pittsburgh vann i natt mot Atlanta med 4-3 i sudden, efter många plattmatcher (man börjar känna igen laget).
