Klass och rationalitet.

I dagens svenska politiska debatt uttrycker man sig ofta utifrån utgångspunkt att motståndaren har fel och föreslår irrationella lösningar på allmänna problem. Därmed utgår från en existens av ett allmänintresse, det vill säga en uppfattning av ett problem som berörande alla och möjligheten av lösning som gynnar alla (på ett liknande sätt). Denna praktik har förmodligen delvis vuxit fram med demokratin, där alla är beslutsfattare. Därmed bör förslag på lösningar till synes gynna alla. Det finns ett sorts kollektivt misskännande (begrepp från Bourdieu) av särintressena inom politiken, vilka man till viss del att alltid tjänar. I den demokratiska politiken som ett fält (från Bourdieu) ingår en tro på ett allmänintresse. Ett citat av Bourdieu (om ett annat fält, nämligen kulturens fält) kanske kan förtydliga:

"Den närmast magiska verkan som tillkommer namnteckningen, signaturen, är ingenting annat än den makt som tilldelas vissa personer att mobilisera den symboliska energi som produceras genom att hela fältet är i funktion, dvs den tro på spelet och på dess som insatser självt producerar. När det gäller magi så är frågan - vilket Marcel Mauss så klart insåg - inte vilka specifika kännetecken som utmärker magikern, inte ens vilka specifika kännetecken som utmärker de magiska operationerna eller föreställningarna; vad det i stället gäller är att bestämma grundvalarna för den kollektiva tro, eller snarare grundvalarna för det kollektiva misskännandet, kollektivt producerat och kollektivt upprätthållet, som utgör grundvalen för den makt som magikern tillägnar sig: att det är 'omöjligt att förstå magin utan den magiska gruppen' beror på magikerns makt - och namnteckningens eller firmamärkets underverk är bara en exemplarisk manifestation av denna makt - är ett välgrundat bländverk, ett legitimt maktmissbruk, kollektivt misskänt och följaktligen kollektivt erkänt."

(Bourdieu, 1994, s. 166, Författarens kursiveringar)

Värt att påpeka är att Bourdieu givetvis inte tror på magi som sådan, men på magi som en social föreställning i vissa kulturella grupper.

Konsekvensen av allt detta är att man måste utge sig för att ha ett allmänintresse och misskänna sitt särintresse (detta är en del av politikens doxa, vilket kan sägas vara regler eller en trosuppfattning om hur politik bör vara) för att nå de symboliska resurser som finns på politikens fält, och därmed kunna stiga på politikens fält, vilket leder i sin tur till mer makt. Moderaterna måste misskänna sitt särintresse av att öka de arbetslösas utsatthet (genom att exempelvis kräva tidsbegränsning för full A-kassa), och därmed öka trycket på dem som arbetar och facket, och hävda allmänintresset genom att peka på att detta kommer att skapa mer arbeten. Socialdemokraterna måste misskänna sitt särintresse av att ha målet att 50 % skall gå på högskolan och därmed förbättra arbetarklassens status, och hävda att allmänintresset att detta kommer att förstärka Sverige som en kunskapsnation. (även om man måste säga att det går bättre att hävda ett särintresse för dem som har det sämre i samhället, sedan dessa kan samla på sig sympati, och ja, även jag har ett särintresse =) ).

Detta blir problematiskt i ett strukturerat och stratifierat samhälle, där grupper är ställda emot varandra i en kamp (ex. företagare och arbetare - företagare vill ha låga löner medan arbetare vill ha höga löner) om makten över det fält där kampen utspelar sig. Därmed inte sagt att det finns ett allmänintresse i vissa frågor, men det är undantaget och inte regeln. Vi (för att själva uttrycka ett allmänintresse =) ) måste inse att i de flesta lösningar finns det vinnare och förlorare, och att alla inte kan gynnas - och gynnas inte heller av dagens partier. Utifrån detta kan vi tala om en viss rationalitet som är beroende av vilken samhällsposition man innehar och även, till viss del, är. Därför kommer vissa lösningar att te sig rationella för vissa grupper och irrationella för andra, därför att dessa lösningar antingen talar för eller emot gruppens intresse.

Källor:

Bourdieu, Pierre, "Kultursociologiska texter", Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 1994 - citat taget från "Produktion av tro"

---

För övrigt ska man hemåt idag. Hem till Luleå och lite riktig vinter, istället för den här mesvintern som är så vanlig här nere i södra Sverige (Uppsala, för er som inte vet var jag bor).

/Mvh.
Tony K.