Om varför en friare marknadsekonomin inte kommer att lösa problemen med diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden

Vissa hävdar att en (friare) marknadsekonomin kommer att lösa problemen med diskriminering automatiskt. Jag anser att detta inte är fallet. De som hävdar att problemen automatiskt kommer att lösa sig med en friare marknadsekonomi, anser att det beror på att konkurrensen kommer tvinga företagen till att anställa kvinnor, eftersom man måste ha den mest effektiva verksamheten annars kommer man att förlora marknadsandelar.
Jag kommer att visa att detta inte stämmer.
1) För att detta förhållande ska stämma, så måste marknaderna vara strukturerade på så sätt att perfekt konkurrens råder eller något liknande. Detta innebär att:
- Det finns ett stort antal företag och konsumenter på marknaden. Ingen av parterna ska kunna sätta priserna.
- Homogen produkter ska erbjuda på marknaderna. Inga skillnader i produkterna.
- Information ska vara perfekt och komplett för alla parter.
- Jämlik tillgång till teknik, och resurser är perfekt mobila.
- Företagen ska kunna gå in på marknaden och lämna den när den vill.
Läs vidare på http://en.wikipedia.org/wiki/Perfect_competition
Marknaderna i vår ekonomi kännetecknas av att:
- Det finns ett litet antal företag på marknaden, och oftast ett stort antal konsumenter.
- Inhomogena produkter (ta tv-spelsmarknaden exempelvis. Hur stor likhet är det mellan Ps2 och X-box egentligen).
- De stora företagen har ett stort informationsövertag gentemot konsumenterna (hur mycket vet du egentligen om det du har köpt).
- Tillgång till teknik är ojämlikt fördelad. Resurserna är inte perfekt mobila eller för den skull, jämlikt fördelad mellan företagen.
- Det finns stora "barriers of entry" (ingångsbarriär) på de flesta marknaderna som håller ute mindre företag (tänk bara på hur dyrt det skulle vara att starta ett nytt järnverk).
Våra marknader är alltså oligopolmarknader. Dessa oligopolmarknader uppstår naturligt på
grund av den process av kapitalkoncentration som naturligt fortgår i en marknadsekonomi.
Detta innebär att priserna kommer förmodligen att fastna kring en godtagbar punkt för alla parter (även om detta tillstånd avbryts då och då, av priskrig). Detta innebär i sin tur att det finns ett visst spelrum för företagen och att dessa inte känner av en stark priskonkurrens. Man kan behålla diskriminernade struktur i dessa ekonomier.

2) Det är också tvivelaktigt att tro att det finns en klar vinnare till den generella yrket i ett företag, förutom höga positioner i storföretag. Detta på grund av att det generellt sett finns en hel del sökande (speciellt i den arbetslöshetsekonomi som vi har idag) till varje jobb och dessa har ofta en ganska liknande bakgrund. Därmed måste man ställa sig fråga om hur mycket effektivitet som förloras på grund av en diskriminerande struktur i ett företag.

3) Det är dessutom svårt att mäta en sökandes inverkan på produktiviteten på den position hon/han möjligtvis kommer att få. Det är inte bara akademiska meriter som påverkar detta (vilket ofta är också ganska likvärdiga mellan två ansökanden) utan även faktorer som samarbetesförmåga, arbetsförmåga och liknande. En intervju och en resumé kommer inte att avslöja en ansökandes inverkan på produktiviteten med ett särskilt tillförligt (i mening valid, ung. överensstämmelse teori och empiri) mätresultat. En provanställning kommer att förbättra detta resultat, men kanske är dyr att genomföra samt att provanställning förmodligen förbättrar den ansökandes inverkan på produktiviteten genom att den ansökande lär sig jobbet (ett mätinstrument, vilket provanställning är, som påverkar mätningen, har vissa problem). Detta innebär att företagen knappast kommer att få den mest effektiva arbetsstyrkan som är möjlig, utan snarare en mer eller mindre effektiva arbetsstyrka beroende på hur bra företaget är på att mäta den eventuella produktiviteten hos en ansökande. Därmed så måste det finnas ett visst svängrum för att,
företagen överhuvudtaget ska kunna överleva i en marknadsekonomi, sedan det är så svårt att få fram den mest effektiva arbetsstyrkan.

4) Diskriminerande strukturer kan överleva i en marknadsekonomi, om marknadsekonomin som helhet är strukturerad av denna struktur, vilket vår marknadsekonomi, är sedan den är i hög grad styrd av män med manliga perspektiv och intressen (se vidare
http://yourdarksecrets.blogspot.com/2005/11/om-svrigheten-med-manlig-feminism.html). Denna struktur inflytande skulle givetvis kunna slås sönder av marknadsekonomins
konkurrens, om det inte vore så att den inte hindrar effektiviteten i någon större grad samt att vår marknadsekonomi är en oligopolekonomi. Den diskriminerande strukturen kan också ta bort stora delar av de eventuella effektivitetsvinsterna av fler kvinnor i högre positioner (dvs. ett bättre urval) genom att alla företag sorterar bort kvinnor och därmed försvinner en sådan konkurrens (däremot hade det varit en starkare konkurrens och effektivitetspåverkan större, så hade ett företag kunnat gjort stora vinster på att bryta mot strukturen).

5) Kvinnan har ansvaret för den reproduktiva delen av ekonomin, speciellt delen med barnskötsel. Detta innebär att kvinnan i högre grad måste ibland lämna företaget för att ta hand om reproduktiva uppgifter (exempelvis småbarnskötsel, stanna hemma med sjuka barn, etc.), vilket givetvis innebär ganska stora kostnadsnackdelar för kapitalisten, vilket ger honom ett ganska stort ekonomiskt skäl att välja bort kvinnor. Om däremot kvinnor och män delade på det reproduktiva ansvaret (ex. individuell föräldraförsäkring) så har män och kvinnor lika stora nackdelar av det reproduktiva arbetet för kapitalisten, och därmed finns det inget ekonomiskt skäl att välja ett av könen. Så i slutändan måste vi attackerar samhällets genusstrukturer, och främst genusarbetsdelning, för att hindra diskrimineringen av kvinnor på arbetsplatserna.

En brasklapp om kvinnor och effektivitet: Vad jag menar med att det förmodligen inte blir någon större effektivitetshöjning med fler kvinnor på högre positioner i arbetslivet, beror på att jag anser att effektiviteten inte skiljer sig mellan män och kvinnor som grupper (däremot kan individer givetvis skilja sig), och dessutom är effektiviteten hos de sökande förmodligen ganska lika. Kvinnor och män är alltså lika effektiva, och det finns till de flesta yrken förmodligen ett antal sökande som är ungefär lika effektiva vare sig de är män eller kvinnor. Däremot så sorteras kvinnor (och även andra grupper) bort oftare, när man vill ha folk till högre positioner.