Fotbollsspelare stör ordningen.

Jag läste en debattartikel på Aftonbladet skriven av Jonas Willgard, som handlade om hur hemskt det var att folket beundrade sportstjärnor och andra mindervärdiga motiv för idoldyrkan (dvs. enligt artikeln, alla som inte hade akademiska mål eller åtminstone något som liknande akademiska mål). Det ter sig för mig som klart att Willgard utgår från den stratifikation av arbete och yrken som finns i dagens samhälle, där mentalt arbete värderas högre än fysiskt arbete. Denna stratifikation kan sägas vara en ordning av världen (för att tala med Mary Douglas), där vissa yrken är hierarkiserade efter deras ställning på skalan fysiskt-mentalt arbete. Det finns vissa arbeten som bryter av mot denna stratifikation av yrken, och ett av dessa yrken är just sportyrkena, där sportstjärnor som Zlatan och Kajsa Bergqvist tjänar otroligt mycket mer pengar på just att hoppa höjd och spela fotboll, dvs. primärt fysiska arbeten, än akademiker. Detta blir ett ifrågasättande av skalan genom att just existera som fenomen. Att man kan tjäna mycket mer på fotboll än på exempelvis att vara professor, så kan det tolkas (detta sker inte nödvändigtvis) som att fotbollsspelare är mer värdefulla än professorer, eftersom de tjänar mer pengar, och det finns en ”naturlig” sammankopplig i vårt samhälle mellan kompetens, värde och pengar.

Detta gör att professionellt fotbollsspel är orent (återigen Douglas, orent kan i detta fall sägas vara att fotbollsspelaren inte har sin ”rätta” plats i hierarkin, utan ockuperar en mycket hög plats i förhållande till vad arbetet innebär enligt skalan, en (professionell) fotbollsspelare kan ses som rödvin som uppehåller sig på skjortan istället för i glaset) eftersom det inte stämmer in i vårt system, och speciellt för vissa grupper är det orent. Därför kan kommentarer (och de är relativt vanliga) som denna komma:

Min ilska är dels riktad mot denna i sig meningslösa undersökning men framförallt mot dess häpnadsväckande resultat. Vad är det då som stör mig i julefriden? Jo följande.
Att sparka på en boll, att hoppa högt och att springa fort och på detta trams tjäna miljontals kronor anses i vårt land vara ytterst hedervärt.

från Willgards debattartikel i Bladet

Den grupp som, jag tror, starkast anser detta yrke som orent (på grund av de inkomstmöjligheter som ges i dessa yrken) är medelklassen. Detta på grund av att det är medelklassen som innehar de högre positionerna i yrkesstratifikationen (i praktiken kan man säga att det som definierar medelklassen är just att de har höga positioner i yrkesstratifikationen), och därför är hotet svårast för medelklassens intressen. Det är också ett svårt hot mot medelklassens uppfattningar om den acceptabla vägen för att ”göra karriär” (det vill säga att utbilda sig till ett ”fint” yrke som civilingenjör eller något annat som garanterar lätta pengar för lite arbete ;) ).

Jag anser denna ordning som godtycklig och att den bygger på en lös grund (som alla etiska teorier, vilket denna ordning bör inräknas till, eftersom den bygger på en värdering av yrken). Därför är det inte så konstigt att jag inte tycker att det är så allvarligt att folk beundrar Zlatan. Snubben är ju trots allt jävligt bra på att spela fotboll, och fotboll är för många betydligt viktigare än exempelvis filosofi, sociologi eller astronomi. Dessutom kan man beundra någon som kommer på en medicin mot exempelvis AIDS, även om man beundrar Zlatan. Det finns inget motsatsförhållande.
Möjligtvis följer en fortsättning på detta inlägg. Får se vad jag känner för.