Individen

Jag har länge tänkt på hur individen ska kunna förstås. Jag var inte nöjd med idén om att det fanns något djupare än den samhälleliga i individen, att individen på något sätt var något eget, där samhället kunde reduceras bort. Det tedde sig inte så troligt för mig att individen skulle fanns under den samhälleliga påverkan, för var skulle den individen uppstå ifrån? Att individen skulle vara av biologisk härkomst verkade än mindre troligt med den rika variation som finns hos individer, grupper, etniciteter, etc. Dessutom är människan i allra högsta grad självmedveten och därför, till viss del, fri från sina biologiska drifter. En människa är fri att göra ett val, exempelvis kan hon leva i celibat och därmed förneka sin sexualdrift. Utifrån den kunskapen föreföll den biologiska förklaringen yttermera otrolig. Jag tror jag har nu kommit fram till en sorts början på ett svar på frågan "Vad är en individ?". Det skulle vara uppskattat om ni kunde göra en kritisk granskning av denna snarast en sketch av en filosofi om individen.

Jag ser individen som social och socialt skapad (mycket av min inspiration till denna sketch, kommer från fenomenologi och social konstruktionivism, har bland annnat läst i dagarna Berger & Luckmanns "The social construction of reality". Dessa idéströmningar har verkat som inspiration, tillsammans med de vanliga (ex. marxism)). Därför ingår samhället i individen, och individen måste ses mot sin samhälleliga kontext. Individen kan inte förstås utan den sociala interaktion och den samhälleliga kontexten vilken den har ingått i respektive levt i under sin levnadstid. Självet i individen, det ensamma i individen, det som är opåverkat av samhället, ser jag som en samling förmågor, inte som något innehåll. Dessa förmågor är exempelvis förmågan att uppfatta, att tolka, att förstå och att skapa. Dessa förmågor möjliggör både att uppfatta sig som individ och att uppfatta världen. Att uppfatta sig som individ innebär att man uppfattar ett fenomen, vilket i sin tur (efter fenomenologin), givetvis innebär att vi bara kan uttala oss om fenomenet i sig själv (det vill säga individ som uppfattas av självet). Vi kan inte säga om innehållet nödvändigtvis existerar, utan vi kan bara säga något om erfarenheten eller fenomenet av individen i självet. Självet är ingenting förutom en utförare av förmågor (något kan aldrig vara sina förmågor, det kan bara utföra dem, exempelvis kan inte något vara att springa, däremot kan det springa). Självet är ett innehållslöst subjekt.

En av de viktigaste av dessa förmågor är förmågan att skapa (både fysiskt och symboliskt). Skapandet innebär att manipulera "verkligheten" så att något nytt uppstår. Det vanligaste sätt är att kombinera nuvarande objekt till en ny helhet. Att skapa något helt nytt är nästan omöjligt sedan det skulle förutsätta att inget av de nuvarande objekt användes, inte ens språket (språket innebär en viss ordning och inplacering av det nya objektet, och gör att objektet kan förstås). Allt detta innebär att skapandet är nästan uteslutande en verksamhet med en historia av social verksamhet, och därmed är det skapta skapat av social verksamhet (eftersom individen svarar på den sociala verksamhet genom att tillföra något nytt).

Skapandet av individen (så som självet erfar individen som fenomen) är en social process med självets aktiva medverkan. Detta på grund av de erfarenheter som självet uppfattar, uppfattas och förmedlas socialt (genom exempelvis språket). En social förståelse skrivs in i varje objekt (även om det uppfattas ensam, så placeras och definieras det av språket). Med andra ord, varje objekt placeras in i en social kontext. Den social uppfattningen av objekt, kan vara att man diskuterar objekt och därmed försöker kategorisera och ordna objektet. Den sociala uppfattningen sker alltså genom social interaktion. Ett exempel på den sociala förmedlingen är den samhälleliga utbildningen (som finns i varje samhälle, om än inte alltid i formen skola). Allt detta leder till att individen inte kan reduceras till något skapat av självet, utan produktionen av individen är så att säga en gemensam process mellan självet och samhället. Man kanske kan se det som en process där självet reagerar på de erfarenheter som det upplever och tolkar dessa utifrån äldre, redan uppfattade erfarenheter (som blir nya erfarenheter i och med att självet minns dessa) samt även nyskapar vissa delar i individen utifrån erfarenheterna. Dock kan dessa processer inte urskiljas i en individ, och man kan inte säga vad som är självet och vad som är samhället.

Språket är en mycket viktigt del i de sociala processerna kring individens skapande, därför skall jag gå in på språket ur en ontologiskt perspektiv. Språket är inte skapat av något subjekt, utan är subjektlöst. Istället är språket skapat av samhället (genom social interaktion mellan subjekten). Det är deras kollektiva, gemensamma agerande (genom att "tala") som skapar, återskapar och förändrar ett språk. Det är deras själv som genom deras förmåga att skapa nytt och samtidigt förmåga att tolka de erfarenheter de utsätts för. Varje gång man använder språket så utför man en verksamhet som åtminstone har en historia av social verksamhet och nästan alltid är en del av en social verksamhet. Genom att använda språket för exempelvis introspektion, så använder man språket, en social skapelse, för att förstå sig själv. Självet använder språket alltså för att förstå sig själv (vi tänker i form av språk). Språket är vårt starkaste teckensystem och även det mest flexibla. Det används därför för att förstå verkligheten och kategorisera den i olika ordningar (jmf. Mary Douglas "Renhet och fara" bland annat). Man kan ta namngivande exempelvis. Att ge något ett namn är att skilja ut den från sig själv, från andra liknande objekt i samma kategori och från objekt överhuvudtaget. Exempelvis om man uppfattar en kategori "djur", och där namnger man två objekt (objekt som art) som "kanin" respektive "ko". Ett annat exempel är att man uppfattar kategorin "kropp", och där namnger man två objekt (objekt som kroppsdelar) som "lever" respektive "hjärna". "Man" skall här uppfattas som ett samlingsnamn för den sociala interaktion i samhället som skapar dessa kategorier.

En gemensam mänsklig natur anser jag som uteslutet, om man utgår från de tankar jag har presenterat. Samhället beror på den materiella bas som den har, och samhället formar individen (och individen som del av samhället, formar samhället, exempelvis genom klasskamp och hur denne uppfattar och förstår klasskampen). Dock finns det vissa tolkningar (och därmed samhällen), som man skulle kunna säga återuppstår frekvent på grund av den materiella basen likhet över alla samhällen. Dessa kan sägas vara "återkommande tolkningar". Detta skulle kunna sägas vara det närmasta man kommer en gemensam mänskliga natur. Det ska poängteras dock att dessa inte alls behöver vara lika för alla eller ens att alla har dem, utan snarare att de kan finnas i en viss grundform hos alla samhällen (exempelvis att man alltid reglerar dödandet). Det finns också biologiska dimensioner hos en individ, som tvingar individen att göra vissa saker om han vill nå vissa nödvändiga mål för att överleva (primär) eller andra som baserar sig på naturliga drifter (sekundär) hos individen. Dessa biologiska dimensioner är exempelvis sexualitet (sekundär), hungern (primär) och törst (primär). Dessa biologiska dimensioner innehåller egentligen främst biologiska "uppmaningar" som exempelvis "du bör utnyttja din sexualdrift" eller "du bör äta". Människan saknar instinkter i form av att biologin är tvingande för handlandet (som för djuren). En människa kan förneka sitt behov av att äta eller att ha sex (celibat). När det gäller sexualitet kan till och med människa sakna de biologiska "uppmaningarna" och sakna sexualitet, det vill säga asexualitet. De biologiska dimensionerna kallas så för människans stora möjligheter att kunna fylla dessa med innehåll utan att den mänskliga biologins involverande. En människa kan äta vad som helst (till och med det som dödar honom, och även om han känner till att det han äter kommer att döda honom) och han kan fästa sin sexualitet på vem, vad och hur som helst (allt från män, kvinnor, äldre, yngre till högklackade skor, sexiga underkläder, fötter, kroppsvätskor till BDSM, analsex, oralsex, troilism, osv.).

/Mvh.
Tony K.