Kritikern.

I ett tidigare inlägg skrev jag om den skillnad som görs mellan finkultur och populärkultur samt hur dessa kopplades till klass. Jag ska nu skriva om en position inom kulturen, nämligen positionen som kritiker och hur denne medverkar till att upprätthålla klasskillnaden. Texten förhåller sig till kritikern som en position, inte som person.

I positionen kritikern ingår vissa förhållningssätt och regler, vilket den person som innehar position måste förhålla sig till. Dessa regler och förhållningssätt är genom social interaktion skapade i ett socialt sammanhang (här kulturen). I positionen kritikern finns det inbyggt en regel om att särskilja klassernas kultur och främst hylla medelklassens kultur (dvs. finkulturen). Detta yttrar sig att vissa former av verk (och personer) måste hyllas av positionen kritikern (även om vissa personer kan ha andra åsikter). I filmen måste Kurosawa och "De sju samurajerna" hyllas, i litteraturen Strindberg och "Röda rummet", etc. Om det finns verk och författare som måste hyllas, så finns det verk och författare som måste sågas. Exempelvis inom filmen, Michael Bay (The Island bl.a.) och "Bad boys II". Om en kritiker inte håller sig någorlunda inom spelreglerna, kommer han aldrig bli en betydelsefull kritiker. Hans symboliska makt (från Bourdieu) att definiera kommer avsevärt att minska, sedan han inte håller sig till det sociala sammanhanget. Detta är ett av de dolda krav som ingår på kritikern som position.

Fortsättning följer